Föräldrajämlikhet
Det här räknas ut efter hur många dagar pappan tagit ut, vilket i sig är logiskt, eftersom det är det lättaste mätinstrumentet. Men statistiken kan vara missvisande, vilket jag här tänker belysa med hjälp av exemplet familjen Björnström.
Mamma Björnström var hemma i 13 månader och tog under denna period ut drygt 300 dagar. De grundades på en blygsam ingångslön för 80%.
Under det första halvåret var även pappa Björnström mycket hemma eftersom han var arbetslös. Det var inte alls kul på många sätt men han fick ju i alla fall mycket tid med sin nyfödda dotter. Under det andra halvåret startade pappa Björnström företag och jobbade fortsatt mycket hemifrån. Och var även i fortsättningen hemma mycket mer än en heltidsarbetande far.
Nu har mamma Björnström gått tillbaka till arbetet. Pappa Björnström är hemma och hans föräldrapenning grundas på vad han skulle ha tjänat som anställd ljudtekniker, eftersom han inte haft sitt företag i ett helt år ännu. Han får ut nästan lika mycket som mamma Björnström fick på en full vecka på tre dagar i veckan. Han kommer att kunna vara hemma ett halvår, och under den tiden bara ta ut 80 dagar.
310 mot 80. 13 månader mot 6. Jag orkar inte räkna ut procenten, men ni ser ju själva, bara för att man inte tar ut så många dagar behöver det inte betyda att man inte är hemma länge. Skulle pappa Björnström ha tagit ut alla dagar i den här takten hade han kunnat vara hemma i två och ett halvt år. Vi ångrar att vi inte sparade fler dagar åt honom från början, men det är lätt att vara efterklok.
Jag tycker hur som helst att det krävs en nyansering av debatten. I stället för att stirra sig blind på antalet dagar borde man undersöka hur länge folk är hemma med sina barn i realtid. Det finns ju även studenter och arbetslösa som inte uppbär föräldrapenning men som ändå är hemma med sina barn.
Problemet är dock fortfarande ett jämställdhetsproblem. Män tjänar mycket pengar och arbetar oftare heltid än kvinnor. Följdaktligen får de bättre ersättning från försäkringskassan. Taket ligger på 403.000 kronor. 80% av 403.000 är fortfarande apmycket pengar. Vill män vara hemma länge kan de alltså det, och fortfarande leva gott.
Jag tror inte alls att det här har med pengar att göra. Jag tror att det är traditioner, attityder, könsroller, förväntningar med mera som styr. Och som med så många andra problem som beror på sånt kanske det bara är lagstiftning som hjälper. Det är ingen perfekt lösning, men jag tror det är den enda vägen.
Vad har du fått dina uppgifter ifrån, vad jag vet är taket 7,5 x 41 000 som är prisbasbeloppet för inkomståret 2008... det blir lite över 300 000...
För en förälder som tjänar lite över 500 000:- om året blir det en rejäl säkning.. jag får ut närmare 45% av min lön när jag är hemma...
Precis som i din historia får vi pussla med att vara hemma med sonen, Jag förskjuter min arbetstid för att kunna vara hemma och jobba igen på kvällar och nätter, det kostar för mycket att vabba. Eftersom det ser ut så här för oss kan jag mycket väl tänka mig att andra har det så, vilket ger en skev statistik. En bra start vore att höja taket, en jämlik ersättning (80% oavsett om det är mamma eller pappa som är hemma) är en förutsättning för en jämlik fördelning av vab.
